Den ofrånkomliga förnyelsen

Jag har dagen till ära tråcklat in min bäbara bloggmaskin till köket, inte så mycket för att jag vill, som för att jag kan. Ty jag har äntligen fått loss kabeln ur modemet och blivit trådlös. Jag har såklart min stora burk kvar i garderoben, men det känns som om den får stanna kvar där. Men att ha en bärbar burk med en navelsträng känns lite som att ha en gurka till spenaten: ofta spännande, men föga praktiskt. Och ja, jag är väl medveten om att mina 32 kvadrat kanske inte kräver detta, men hej, jag går igång på det mesta.

Stannade till för att se hur bygget fortlöper på min favoritmataffär, och döm till min förvåning om det inte var en endaste sjungande byggjobbare kvar i en endaste liten hörna. Jag sprang runt en stund i pur glädje för att titta på den nya, uppfräschade butiken. Jag sprang och sprang, men till vilken nytta? Allt såg ju precis ut som innan. Jag grabbade tag i charknissen och frågade vad detta nu skulle betyda. Hade jag drömt allting? Fanns där aldrig några snickare, eletriker eller annat knytt, eller vad det nu är för märkliga små varelser som rör sej på arbetsplatser. Han lugnade mej dock en aning, men skapade nya huvudbryn när han samtidigt förklarade att ägaren har köpt allting nytt, golv,tak, väggar och inredning, bara det att han ville ha allt så som det var innan.

Detta fick mej att minnas mitt föräldrahem. Jag vet att min mor köpte massor av obskyra saker till hemmet i parti och minut, men uppfattade aldrig någon egentlig förändring. Samma sak i mina mor och farföräldrars hem, ofta, för att inte säga många var de gånger jag följde med mina förädrar för att se något av  deras nyinvesteringar i fastigeten, men såg jag någonsin dessa förändringar? Jag menar, om jag nu har en brun sammetstapet i vardagsrummet och vill förnya mej en aning, går jag då och köper en brun stukturtapet i sammet och sätter upp den istället? Ändrar jag åtminstonde inte färgen en smula? Vill jag inte att förändring ska vara en del av livets långa process?

Nåväl, min förnyelse är iallafall påtaglig då jag skapat mej en ny utsikt över Katarinas gator(Ledtråd vänner, ledtråd) när jag glädjebloggar (Tack Charlie) samt att jag ibland även tar på mej andra kläder än de jag bar dagen innan.

tisdag 03 januari 2012 13:15 , i Livet



1 Fan


1 kommentarer

  • eleonors tis 03 jan 2012 21:35
    Fniss, min navelsträng klippte jag av för flera år sen. Den stationära blev kvar i en garderog, precis som din. Liksom skrivaren. I ett par år. Så hade jag mer skräp att placera i garderoben. Ett barnbarn tog över den stationära och den åbäkiga skrivaren. Så skönt.
    Någon gång då jag velat skriva ut ngt har jag blivit förbaskad och tänkt "var faaan är skrivaren"? Då jag varit in till barnbarnetsrum som är ganska trångt och ser en väl fungerande dator hon använder och blir imponerad över snabbheten, så säger hon "men mormor, det är ju datorn jag fick av dig för att du inte ville ha den". Jahaja, det var så det var. Men när jag hade datorn var den enormt slö. Så är den inte nu.
    Men titta, har du skrivare till också, säger jag imponerat.
    -Men mormor, det är ju skrivaren jag fíck av dig för att du inte ville ha den!!!
    !!!!!!
    Jaja, jag konstaterar att dator och skrivare fungerar perfekt hemma hos mitt barnbarn, men det gjorde det inte alls hemma hos mig. Fast mest är jag glad åt att hon fått en egen fungerande dator med skrivare.
    Kan jag också få det, tack????


Din kommentar :

(valfritt)

(valfritt)

error

Observera att stötande, rasistiska eller liknande kommentarer inte är tillåtna på den här sidan.Om någon lämnar in ett klagomål på det du skrivit använder vi din internetadress (38.107.179.240) som identifiering.     



öppna
stäng

Du måste vara ansluten för att skriva ett meddelande till typsomverkligheten

Du måste vara ansluten för att lägga till typsomverkligheten till dina vänner

 
Skapa en blogg